Jag har kommit fram till att de ända samtalen jag och mamma har är om hur dåligt jag uppför mig eller presterar. Jag är så sjukt trött på att hela tiden kritiseras eller straffas för att jag är mänsklig. Varför måste jag eftersträva att vara perfekt och felfri i alla situationer? Varför ser dem inte det man gör bra och bara säger ifrån om man gör fel?
Jag förstår inte.. I really don't.
Jag saknar Emelie, David.. De få som faktiskt bryr sig och tar hand om när man som mest behöver det. :/