"Det är bra med båda nu. Men det känns som om jag har varit så upptagen med att sitta med dem, hålla deras hand, ta hand om dem att jag inte vet var jag är. Asså, hur jag ska göra. Ingen håller min hand liksom, ingen låter mig gråta i deras famn. Känns så dumt att fråga, 'Får jag gråta lite på din axel?' Njaa."

Sånthär tycker jag är svårt, att visa öppet att man är ledsen.
När jag satt och höll Therese's hand och jag försökte lugna henne kunde hon inte sluta hyperventilera. Jag fick panik och började gråta och frågade med desperation i rösten, "Hur ska jag göra Pelle?! Hon blir inte bättre, hur ska jag göra?!" Jag grät hysteriskt och Pelle bara kramade om mig och vaggade med medan jag grät ut allt som jag inte hade vågat släppa ut, grät ut all förtvivlan om att jag inte kunde få dem att må bra igen. Någon tröstade mig... och jag kunde inte sluta gråta. När jag sedan satte mig runt bordet alla som hade varit med var vid och pratade så bara stirrade jag ut genom fönstret. Numb, utmattad. En klasskompis Ronja satt bredvid och smekte mitt hår och viskade; "Du behöver inte vara så stark Louise, du måste tillåta dig själv att släppa ut allt. Tillåta digsjälv att vara ledsen." När jag hörde de orden och faktiskt förstod att hon förstod mig så brast det igen. Alla satt tysta och jag bara grät sönder, utan att bry mig om att de hörde eller såg mig.
Matilda Klitte kom och sa att Therese hade frågat efter mig och Matilda sa att om jag inte orkade så kunde hon säga att jag redan hade somnat, men det är klart att jag ställer upp. Sån är jag.. Therese riktigt sträckte sig efter mig när jag sa att jag va i rummet. Jag la mig bredvid henne och höll hennes hand, man märkte tydligt att hon blev lugnare, att hon mådde bättre för jag kom. Snart somnade hon och det var skönt att se att hon äntligen kunde hämta lite nya krafter. Det var skönt för mig att se att det jag gjorde hjälpte. Det fick mig att våga slappna av lite.
Vi som på ett eller annat sätt hade varit med rullade ut sovsäckar på golvet i matsalen (där vi hade suttit och pratat och andats ut) och sov där. Jag låg bredvid Ronja och somnade medan han smekte min panna och mitt hår. Skönt att ha dig nära vännen! Puss