Jahapp. 7 timmar senare ligger jag i nerbäddad och är hur trött som helst.
När faster Lena kom fällde hon upp sitt behandlingsbord och tryckte på mina fötter. De vanliga och lite till, jag ska dricka vatten och tro på migsjälv. Att tro på sig själv är så svårt, mest för att man aldrig säger till sig själv att man faktiskt är bra eller duger. Det känns som om man har haft krav från alla håll och kanter sedan man var liten att det är en del av sig själv, och hur ska man kunna ändra på något som är så inbitet och markant i ens personlighet. Vem är jag utan att prestera något? Vad skulle folk se och tycka om mig då? Jag kan ju inget annat, är inte bra på något annat om jag ens är bra på det. Maah!
Kvällen var annars jättetrevlig! Lille morbror lärde mig liite teckenspråk så nu kan jag säga lite basic saker och mitt namn. :) *stolt* Du måste lära mig mer sen! God mat och trevligt sällskap. Det blir antagligen nyårsfirande hos dem med. Får se lite hur det blir på andra håll och kanter med.
Nu ska jag minsann sova. Puss och kram, skumbanan!